Oavsett om de sjunger nationalsången eller inte, om de publicerar stödmeddelanden till demonstranterna eller intar en mer diskret hållning. Allt kan användas mot dem, utanför landet och framför allt inne.
REKLAM
Det iranska lagets svåra läge i VM i Qatar sammanfattades av tränaren, portugisiska Carlos Queiroz, efter 6-2-förlusten mot England i första matchen:
"Du kan inte ens föreställa dig vad de här killarna har gått igenom de senaste dagarna, helt enkelt för att de ville uttrycka sig som spelare. Oavsett vad de säger kommer det att finnas människor som vill döda dem”, kommenterade han.
Om stödet på sociala medier eller på matcher (att inte fira mål eller att inte sjunga hymnen) togs emot väl av demonstranterna ändrades panoramat efter mötet mellan Queiroz och hans trupper med den ultrakonservative presidenten Ebrahim Raïsi, strax före resan till Qatar.
REKLAM
Fotboll eller protester?
Såret som öppnade sig, i ett folk som brinner för fotboll och där landslaget alltid fungerade som en länk mellan olika politiska känslor, kändes mot England.
Rop om "frihet, frihet" ekade från läktarna fullsatta av iranska fans, som också ropade namnet på den tidigare Bayern München-spelaren Ali Karimi, en maktkritiker.
2-0-segern över Wales i den andra matchen, som bibehöll lagets chanser att kvalificera sig till andra omgången av världscupen för första gången, väckte ingen uppståndelse.
REKLAM
Innan avspark sjöng spelarna halvhjärtat nationalsången för första gången sedan protesterna började i Iran.
Myndigheterna var snabba med att fira segern och placerade återigen laget i centrum för kritik och debatt. På Twitter twittrade högsta ledaren Ali Khamenei: "De iranska landslagsspelarna gjorde den iranska nationen glad. Må Gud göra dem lyckliga."
Efter det beslutade regeringen att släppa 700 fångar för att "fira" segern.
REKLAM
Om spelare visar, även i det tysta, stöd för revolten riskerar de att bli förtryckta. Och å andra sidan finns det aktivister och människor sompromede måste slåss, riskera sina liv i Iran och förvänta sig att de ska vara flaggbärarna (...) Detta är spelarnas dilemma. De är mellan sten och sten. Vad de än gör kommer de att drabbas av konsekvenserna. Det finns en verklig risk för dem om situationen blir ännu mer komplicerad i Iran.”
Jean-Baptiste Guégan, professor och specialist i idrottens geopolitik
Com AFP
